NEW YORK (DIT) "Hans Bernhard" - vars verkliga namn är Luzius A. Bernhard - fick i tisdags ett ebrev från Bill Jones "rörande Voteauction.coms kriminella aktivitet." Sedan följde en skarp uppmaning om att omedelbart upphöra med verksamheten.
-Han hotade med fängelse. Våra advokater tittar på det och jag väntar på deras feedback, säger Bernhard som ännu inte vet hur han ska reagera på brevet.

Österrikaren som hotas med fängelse av Kaliforniens statssekreterare.

Hans Bernhard är förutom nybliven ägare av Voteauction.com, vd för en internetbyrå i Wien kallad Ubermorgen.com och grundare av webbföretaget etoy.com.
-Vi är inte något riskkapitalföretag, utan en informell grupp investerare som byggt upp vår verksamhet successivt och nu investerar miljontals dollar, säger Bernhard från sin GSM-telefon någonstans i Europa ("Jag kommer att vara i Berlin, London och Sofia de närmaste dagarna," skriver han i ett ebrev. )

Ubermorgon.com arbetar med konsulting och digital marknadsföring åt internationella kunder, medan Etoy.com säljer "andelar" i ett "experimentellt universum." Bland "investerarna" listas på sajten återfinns Grateful Deads låtskrivare John Perry-Barlow, som också en av grundarna till Electronic Freedom Foundation i USA.

Etoy.com är knappast något för "normala" riskkapitalister. Företaget beskriver sina "etoy.SHARES" som en "revolutionär konstprodukt" för en marknad som inte följer "de normala reglerna för finansiella marknader." Det är "ett spel med höga risker... som inte bör användas för pensionssparande," varnar Etoy.com också säger sig ha utvecklat "hundratals vansinniga digitala verktyg, sin egen terminologi och värdesystem för att utforska och utsträcka gränserna för det digitala genom extrem användning av teknologi och mänskliga resurser."

Det som slungade Bernhard ut i det globala rampljuset var att han för tre månader sedan köpte konststudenten James Baumgartners nystartade webbsajt Voteauction.com. Hans politiska auktionssajt hade en starkt ironisk ton, men valmyndigheterna i delstaten New York hade svårt att uppskatta ironin eftersom sajten faktiskt låter folk registrera sig för att sälja sina röster till högstbjudande. Och det är olagligt.

Är detta bara ett spex, eller vad är egentligen syftet?
-Vi ser stora möjligheter att bli marknadsledande för röstplattformar. Vi köpte sajten, flyttade över alla data till vår bulgariska server och håller nu på att utvärdera saken. Det gäller inte minst de juridiska aspekterna eftersom det är en "twilight thing." (uttrycket refererar till sciencefiction-serien "The Twilight Zone," skymningszonen, min anm HS.)

-Vi undersöker om vi kan genomföra detta utan att användarna drabbas av repression. Det finns däremot en massa tekniska frågor som måste lösas, säger han. Det gäller inte minst frågan om kontraktet mellan köpare och säljare av röster är juridiskt hållbart eller ej och hur man får folk att göra som de lovat.
-Vi räknar med ett gap på 10-15 procent, eftersom det är väldigt svårt att kontrollera om de verkligen gör det de säger att de skulle göra. Vi ser det som en testpilot och försöker se vilka långsiktiga effekter det skulle kunna få.
-Det är ju väldigt mycket pengar i omlopp på den amerikanska politiska marknaden och vi är intresserade av att överföra en del av de pengar företagen redan spenderar på att manipulera rösterna. Vi är intresserade av att överföra en del av dessa pengar direkt till de röstande, säger Bernhard.

Vad är det för en filosofi bakom detta? Det är som om ni säger att systemet är korrupt, så det är lika bra att alla är korrupta?
-Nej, det är inte målet, men systemet är perverst, säger han och hänvisar till det låga valdeltagandet och den stora roll pengar spelar i valrörelsen.
-De som röstar får i stort sett ingenting. Vi gör inte detta av etiska eller moraliska skäl och är inte ute efter att förändra världen. Men vi visar med denna plattform hur perverst systemet är, samtidigt som vi erbjuder ett alternativ.
-Vi har många idéer om vad vi kan göra, men det hela är så nytt för oss. Vi har emellertid fått en massa uppmärksamhet och konfrontationer, vilket tyder på att vi är på rätt väg. Vi tror att vi inom tre till fyra år kommer att ha hittat ett sätt att göra detta på som är eller kommer att vara legalt.
-Jag tycker att jag som röstberättigad har min röst och borde kunna göra vad jag vill med den. Jag kan kasta bort den, eller använda den. Det är sant att det idag är juridiskt tveksamt att göra detta, eftersom det anses olagligt. Men det är kanske något som borde ändras, säger han.

På mig låter det nästan som om ni endera är anarkister eller ultra-libertarianer? Finns det en filosofi bakom det hela?
-Det är en stor affärsmöjlighet för oss som internetpionjärer. Vi investerar nu, men vi kanske slutar i morgon av juridiska skäl, men det finns också en chans att detta kommer att vara globalt accepterat om tjugo år. Det är inte någon rak affärsplan, utan ett rent internetprojekt.
-Vi är intresserade av politiska aspekter, men har inget program. Det finns inget höger eller vänster, uppe eller nere här. Det finns heller ingen väg tillbaka.

Borde det finnas en marknad för röster?
-Ja, det verkar klart tycker jag. Titta på de senate tio årens utveckling av den globala kapitalismen, med dess pseudoindividualistiska demokratiska kapitalism, där man kan köpa och sälja allt. Den röstande individen får trots det inte sälja sin röst och det är något vi ifrågasätter för tillfället.

Har du några planer på att börja med röstauktioner i Europa?
-Ja, vi pratar om att göra det vid valet i Storbritannien 2001 och i Tyskland 2002. Våra jurister tittar nu på de juridiska frågorna kring detta. Vårt system kan också användas vid lokalval och alla andra slags val.
-Den amerikanska lagstiftningen är ju intressant i den meningen att den baseras på tidigare domstolsutslag och det är möjligt att man kan hitta ett smart sätt att gå runt de illegala punkterna. Då kanske man skapa "soft voting" ungefär som man har "soft money" i valet. Om man testar detta i domstol kanske man plötsligt har en marknad där.

Finns inte risken att folk tar pengarna och sedan sticker?
-Tja, det beror på hur man kan formulera det juridiskt, men titta på förekomsten av "soft money" i USA, som ju betyder att folk betalar för något ganska diffust. Vi kanske kan hitta en lösning där de röstande inte måste rösta på ett visst sätt, men där man bygger upp ett förtroende.

-Det finns en fråga som skrämmer oss och det är frågan om att skydda de röstandes personliga integritet (privacy.) Vi vet hur USA:s underrättelsetjänst arbetar. Det är en svaghet i systemet idag, men vi vet också att de amerikanska myndigheterna inte skulle kunna använda material om de stal det från vår server, eftersom domstolarna inte accepterar stulet material som bevis. Vår server är säker, men det är en sak som verkligen oroar oss, säger Bernhard.

Slutligen, varför använder du två olika namn?
-Det är därför att vi jobbar i bakgrunden som investerare och att vi vill ha vårt privatliv skyddat så att vi slipper en massa hotbrev.

Men ditt riktiga namn kommer ju att komma ut ändå eftersom sajten är registrerad i ditt namn?
-Det stämmer, men i alla artiklar hittills har jag hetat Hans Bernhard, säger Luzius.